Österrike, äntligen!

Oj, så fort tiden går. Nu är det över en månad sen vi åkte och jag har inte skrivit en rad... Här har hänt en hel del, bla ska vi flytta och jag har fått jobb, men mer om det sen, först måste jag skriva lite om Movi och hennes tripp till Mo. Vi tar det från början.
När jag var chafför åt Tilda och Annelie förra året hälsade vi ju även på en intressant grapp straxt nedanför Wien, och eftersom han överensstämde med mina önskningar bestämde vi "träff" till löpet i augusti (alltså -09). När väl löpet startade i september kunde vi konstatera att pga Hasse långa sjuksrivning låg vi ännu värre till ekonomiskt än vanligt, samt att jag hade fullt upp eftersom jag börjat skolan och Mo's ägare även hon hade fullt upp, och vi bestämde att avvakta med parning till april. Då skulle vi efter beräkningarna även ha sålt lite valpar efter Ammi och skulle ha en helt annan situation. Men Ammi löpte inte..... Länge såg det ut som vi även denna gång skulle få ställa in, visserligen var Hasse i fullt jobb igen och jag hade fått studiestöd (vilket alla tycker är dåligt men för oss gjorde det stor skillnad ;o) hela hösten men vi hade inte lyckats lägga undan nåt. Men som tur är finns det snälla människor och när vi var färdiga att ge upp kom beskedet om hjälp. TACK!!
Vi satte oss alltså i bilen hela familjen och susade iväg ner till Wien, vi sträck-körde och turades om att sitta vid ratten och grabbarna var otroligt snälla och som som grisar hela natten. I Österrike upptäckte vi att alla människor antingen var snälla eller ännu snällare. Tex poliserna som stannade oss och talade om att vi var tvugna att betala vägskatt och få ett litet märke att sätta på vindrutan - annars fick man betala 1100 Euro. Istället för att skriva ut böter lotsade dom oss fram till en mack där vi kunde köpa märket för 60 svenska kronor.....
Vi letade oss direkt fram till Susanne och Mo dit vi anlände ca halv nio på kvällen. Vi presenterade snabbt hundarna för varandra och efter ca 2 minuter satt dom fast. JAAA! Direkt efteråt letade vi upp hotellet och som som stockar långt in på morgonen. Hotellet, som var ett sk lågpris hotell, hade som vi tyckete en bra standard, enkelt men rent och praktiskt. Vi hade bokat en liten lägenhet och tänkte laga all mat själva men första morgonen var vi trötta och pga den sena ankomsten kvällen innan hade vi inte heller handlat nåt, så vi lyxade till det med frukost i den lilla restaurangen. Och om det var en budgetvariant på byggnaden så var i alla fall frukosten rikstigt bra och personalen var åtminstånde fem-stjärning. Bla bjöd dom grabbarna på frukosten. Vi hade även fri tillgång på data och internet och det var absolut toppen eftersom vi själva hade åkt ifrån den lånade lapptoppen.
Vi stannade på plats i tre dagar och åkte runt och turistade, bla besökte vi utsidan på en 13-talsborg långt uppe på en bergstopp. Som dom kunde bygga!! En kväll var vi också med Susanne och hennes sambo på ett litet ställe där lokala bönder/matproducenter serverade mat helt och håller producerat av dom själva. Mysigt och gott. Annars åt vi mest på MacD eftersom vi då var garanterade att ungarna skulle äta.
Varje dag där fick vi även till fina parningar mellan Movi och Mo och att vi var i rätt tid visste jag eftersom vi hade åkt efter progesterontest. Nu hade vi gjort vad vi kunde och det var bara att åka hem och vänta....
Hemresan gick bra också. Vi blev stoppade av poliser även i Tyskland, mitt i natten och utländs risig bil - det var klart att dom ville se vad det var för pack. Jättetrevliga även dom. Efter att ha lyst lite på dom söta sovande pojkarna i baksätet kollade dom passen och önskade oss sen en trevlig resa hem. Den gick som på räls (tacka vet jag Volvo!) och vi anlände till Vånga fredag eftermiddag, jättetrötta men jätteglada.
Det var vår första familjesemester nånsin och det var otroligt skönt att inte vara hemma bland allt som måste göras. Och en upplevelse att tillsammans med barnen få uppleva lite annan natur och träffa nya människor. Det gav lite mersmak faktiskt, vi kanske skulle försöka komma iväg fler gånger.
Och det bästa av allt. Movi blev dräktig och går nu med "magen i vädret". Valpningen är beräknad till ca 23 maj så håll tummarna ;o)
Tack alla ni som på ett eller annat sätt hjälpte oss att komma iväg!

Nu måste jag iväg och jobba, ska försöka blogga mer om det i helgen ;o)